Lisas Story

Lucia Tammerfors Svenska Samskola 1970-talet.

Jag är född och uppvuxen i Tammerfors. Mina föräldrar var lärare och jag är äldst av tre syskon.

Tammerfors Svenska Samskola blev min skola efter barnträdgården och därifrån blev jag student 1980.

Scouterna, konservatoriet med flickkören, musikteori och pianospel samt kvinnogymnastik hörde till mina fritidshobbyn. Jag deltog också aktivt i församlingsungdomsverksamhet och blev som femtonåring vald till ungdomarnas gemensamma kyrkofullmäktige.

Teologi var det tredje alternativet, när jag sökte in till Åbo Akademi. Ämnet och de teologiska frågorna intresserade mig mycket. Jag hade inga förebilder hurudan en kyrkans medarbetare är, trots att det några generationer tidigare hade det funnits präster och kantorer i båda mina föräldrars släkter.

På kibbutz våren 1982

Genom studierna och studiekamraterna vid Teologiska fakulteten och Åbo Akademi öppnade sig en ny och spännande värld. Församlingspraktiken i Lukas församling i Helsingfors och i Pargas församling, samt tre månaders diakoniarbete bland finska emigranter i delstaten Alberta, Canada vidgade mina vyer beträffande vad allt församlingsarbete kan vara.

I Teologiska Studentföreningen och olika studentföreningar i Åbo knöt jag vänskapsband i hela Svenskfinland. Arbetet på en kibbutz i Israel och i hemvården i Stockholm gav mig inblick i olika människors livssituationer.

Red.sekr på tidningen Mission 1986

När jag blev färdig teologie magister hösten 1985 hade jag blivit tillfrågad om jag kunde tänka mig att jobba kreativt vid Finska Missionssällskapet. Mitt första jobb som teolog blev tf.red.sekr för tidningen Mission.

Jag fortsatte med studierna och planerade att skriva en doktorsavhandling. Jag fick Kyrkornas Världsråds stipendium för ett års studier vid Harvards Universitet i USA, men sedan beslöt jag mig för att tacka nej till en akademisk bana.

Det blev ändå en resa till USA, nu för att träffa studiekamraten och mina två barns blivande pappa. Tre månaders vistelse resulterade i förlovning, äktenskap och ett gemensamt liv i Åbo. Eftersom jag under studierna hade specialiserat mig på själavård och diakoni var det naturligt att söka ett vikariat som sjukhusteolog vid Loimijoki församling.

Loimijoki sjukhus 1989-1992

Som sjukhusteolog arbetade jag både på sjukhuset, på långvårdens bäddavdelningar, åldringshemmet och i församlingen. När jag genom jobbet kom i kontakt med olika människor som också önskade att jag skulle sköta förrättningar var det dags att anhålla om prästvigning.

Prästvigningen i Åbo oktober 1989

I oktober 1989 blev jag vigd till präst av ärkebiskopen John Vikström i Åbo.

Missionen och Finska Missionssällskapet stod nära våra hjärtan och som äkta par hade vi från första början planer på att en dag åka utomlands. I januari 1993 blev vi välsignade för arbetet i Colombias lutherska kyrka. Först fick vi studera spanska och bekanta oss med kulturen. Det kräver oerhört mycket att som vuxen lära sig ett nytt språk och acklimatisera sig till en ny kultur.

Kvinnorna i den lutherska kyrkan i Colombia hade länge väntat på att få en egen präst. Nu kunde jag bli deras präst. Men tyvärr hann vi bara fira en mässa innan min andra graviditet komplicerades och jag blev sjukskriven. Det blev annorlunda än vi hade tänkt med månader i sjuksäng, födseln av en undernärd prematur och komplicerade operationer. Till sist blev vi efter elva månader tvungna att återvända till Helsingfors. Vår resa med familjen var slut.

Efter hemkomsten från Colombia arbetade jag på olika avdelningar på Finska Missionssällskapet. Församlingsarbete var uteslutet eftersom jag, som ensamstående förälder till två små barn, inte kunde tänka mig att vara så tillgänglig som församlingsarbete kräver.

Våren 1997 blev jag tillfrågad om jag kunde tänka mig att jobba som radioredaktör på Stifstsrådet i Borgå Stift och under de följande fem åren fick jag vara med om att utveckla andaktsprogrammen i Radio Vega. Vi utbildade andaktstalare i hela stiftet och strävade efter forma andaktsutbudet så att det passade in i radioflödet. Dessutom gjorde jag livsåskådningsprogram.

Hösten 2001 bytte jag till motsvarande arbete på finska och blev anställd av Kirkon tiedotuskeskuksen radiotoimitus.Det nya jobbet innebar att hela Finland med alla de finspråkiga stiften blev mitt arbetsfält och andaktsprogrammen sändes på Yle Radio 1:n Jag var också en av redaktörerna för livsåskådningsprogrammet Horisontti.

Mitt intresse för olika slags radioprogram med olika slags innehåll växte under åren. Det här ledde till att jag hösten 2007 hoppade av jobbet vid Kyrkostyrelsen. Därefter har jag arbetat med aktuell kulturjournalistik och i tio år med aktualitetsprogrammet Kultakuume på Yle Radio 1.

Borgå Stift och församlingslivet har ändå hela tiden varit en del av mitt liv. Jag har inte varit anställd av ev.luth kyrkan under de senaste åren, men jag har varit en rätt aktiv lekman. Även om jag var oftast var suppleant i församlingsråden, deltog jag aktivt i möten och beslutsfattandet. Som medlem i Helsingfors församlingars fullmäktige var jag under flera år vice ordförande och när ordförande insjuknade allvarligt ledde jag fullmäktige under 2011.

Under de senaste två åren har jag allvarligt funderat på om jag med mina erfarenheter och utbildning skulle kunna vara till nytta för ev.lut. kyrkan. Några gånger har jag frågat domkapitlen om det skulle finnas en plats för mig, men det har inte just då funnits någon lämplig position. Jag blev därför väldigt positivt överraskad när jag blev tillfrågad om jag kunde ställa upp som biskopskandidat. Efter att ha övervägt frågan noggrant meddelade jag att här är jag om ni behöver mig.